Nu är julen slut.

Julen var så fantastiskt när jag var liten. jag minns att det var så fint. All spänning, all glädje och all förväntan. Inget av detta har jag kännt i år. Har varit ungefär som vilken helg som helst jag åkt hem på.

Jag missade jullunchen bestående av lutfisk. Så missade jag frukosten också med julskinkesmörgåsarna. Och Kalle Anka. Men jag grät inga tårar över detta, men kanske var det här faktorer som gjorde att min julkänsla uteblev. Och så var Linnea bortrest.

Jag jobbade också, jag var ensam i Malmö halva dagen. Jag kom inte till familjen och släkten förrän klockan 16. Men då drack jag glögg, slog in julklappar (alldeles för sent, som vanligt), sen kom tomten, vi öppnade paketen, sen lagade vi till maten, sen åt vi oss mätta och kvällen avslutades med tp. Många av dessa aktiviteter borde givit mig känslan, som jag desperat letade efter under hela december månad, men icke.

Så nu känns det som om att något som aldrig riktigt har varit är slut. It's over. Fuck you, it's over som Glasvegas skulle ha uttryckt det. Dessa rader gäller inte bara julen, utan något annat också.

Jag lämnar julen med en klump i magen och i halsen. För det är där det jobbiga alltid känns i mig. Som svidande och frätande klumpar. Men jag måste även säga att julen har haft sina ljusa stunder och därför var det med sorg i hjärtat jag lämnade kära Bräkne-Hoby med dess tillhörande människor.

Glasvegas – Fuck You, It's Over

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sommar 2010.   Det har varit sommar! Herregud! Tiden rusar framåt. Jag har fyllt 25. Personer runt omkring mig genomgår förändringar, positiva sådana, det där som förändrar hela livet. Det nya livet.   Förändringar. År 2010 är än så länge för...

Jag mår lite dåligt när jag läser min blogg nu. Jag kan minnas hur dåligt jag mådde för ca två månader sedan. Jag känner mig starkare och mer självsäker nu. jag tror att någonting hände med mig i början av januari, jag fick tillbaka min inre styrka. ...

Jag gillar Markus Krunegårds två senaste album Prinsen av Peking (2009) och Lev som en gris dö som en hund (2009). Jag har inte lyssnat igenom de båda förrän nu, men helgen har tillbringats i samband med mycket mp3-tid, och till min playlist har jag ...

Jag måste sluta upp med att gå och vänta på att någon ska höra av sig. För vem gör det? (inte jag i alla fall, för jag är för feg)   Nåväl, jag ska dricka glögg nu en våning ner.   Amanda Jenssen – The End ...

Jag läser om behandlingsinstitution på hästgård. Så fruktansvärt intressant. Det är Sven Forsling som på 80-talet startade ett paragraf12-hem för flickor, med hästhållning, hästskötsel, stallskötsel, hästutbildning och hästträning som moment i behand...