Jag gillar Markus Krunegårds två senaste album Prinsen av Peking (2009) och Lev som en gris dö som en hund (2009). Jag har inte lyssnat igenom de båda förrän nu, men helgen har tillbringats i samband med mycket mp3-tid, och till min playlist har jag nyligen lagt in Krunegåds "nysläpp".

Det finns många låtar jag är fäst vid, jag fångas av texterna och det konkreta i dessa tror jag. Jag blev mycket positiv av att den gamla Laakso-låten Long beach fick nytt liv i Krunegårds Dystra utsikter. Underbart.

Laakso – Long Beach

Markus Krunegård – Dystra utsikter