Nu är julen slut.

Julen var så fantastiskt när jag var liten. jag minns att det var så fint. All spänning, all glädje och all förväntan. Inget av detta har jag kännt i år. Har varit ungefär som vilken helg som helst jag åkt hem på.

Jag missade jullunchen bestående av lutfisk. Så missade jag frukosten också med julskinkesmörgåsarna. Och Kalle Anka. Men jag grät inga tårar över detta, men kanske var det här faktorer som gjorde att min julkänsla uteblev. Och så var Linnea bortrest.

Jag jobbade också, jag var ensam i Malmö halva dagen. Jag kom inte till familjen och släkten förrän klockan 16. Men då drack jag glögg, slog in julklappar (alldeles för sent, som vanligt), sen kom tomten, vi öppnade paketen, sen lagade vi till maten, sen åt vi oss mätta och kvällen avslutades med tp. Många av dessa aktiviteter borde givit mig känslan, som jag desperat letade efter under hela december månad, men icke.

Så nu känns det som om att något som aldrig riktigt har varit är slut. It's over. Fuck you, it's over som Glasvegas skulle ha uttryckt det. Dessa rader gäller inte bara julen, utan något annat också.

Jag lämnar julen med en klump i magen och i halsen. För det är där det jobbiga alltid känns i mig. Som svidande och frätande klumpar. Men jag måste även säga att julen har haft sina ljusa stunder och därför var det med sorg i hjärtat jag lämnade kära Bräkne-Hoby med dess tillhörande människor.

Glasvegas – Fuck You, It's Over

Jag gillar Markus Krunegårds två senaste album Prinsen av Peking (2009) och Lev som en gris dö som en hund (2009). Jag har inte lyssnat igenom de båda förrän nu, men helgen har tillbringats i samband med mycket mp3-tid, och till min playlist har jag nyligen lagt in Krunegåds "nysläpp".

Det finns många låtar jag är fäst vid, jag fångas av texterna och det konkreta i dessa tror jag. Jag blev mycket positiv av att den gamla Laakso-låten Long beach fick nytt liv i Krunegårds Dystra utsikter. Underbart.

Laakso – Long Beach

Markus Krunegård – Dystra utsikter

Jag måste sluta upp med att gå och vänta på att någon ska höra av sig. För vem gör det? (inte jag i alla fall, för jag är för feg)

Nåväl, jag ska dricka glögg nu en våning ner.

Amanda Jenssen – The End

Jag läser om behandlingsinstitution på hästgård. Så fruktansvärt intressant. Det är Sven Forsling som på 80-talet startade ett paragraf12-hem för flickor, med hästhållning, hästskötsel, stallskötsel, hästutbildning och hästträning som moment i behandlingen. Det är hans bok jag nu sitter och läser inför kvällens examination, Flickan och hästen (Forsling, 2001). Är man som jag intresserad av djur, framförallt hästar, och socialt arbete, framförallt behandlingsdelen, är den här boken att rekommendera. Läs den! Du hittar den enklast genom att följa den här länken http://www.svenforsling.com/.

Eftersom jag är inbiten hästtjej sedan barnsben känner jag igen mig så lätt i beskrivningarna av relationerna mellan flickorna och hästarna. Tilliten, ansvaret och KOMPISEN. Kompisen som alltid lyssnar, som jag kan säga vad som helst till och som jag vet att jag kan lita på. Dessa underbara djur. 

JJ – Things Will Never Be The Same Again

Jag och travhästen Cappuchino M.S

Jag såg precis en film i genren romantisk komedi, en sådan förutsägbar film typ. Men jag gillade den ändå lite, jag är inte så svårflirtad när det gäller film och behöver inte se världens svåraste och konstigaste film med underliga vinklar osv för att tycka en film är bra. Det viktiga är att den förmedlar en känsla. Det gjorde den här filmen. Kanske på grund av filmens soundtrack som jag gillar. Emellertid finns det en scen i filmen där jag riktigt känner killens smärta då han inse att tjejen han tror är kvinnan i hans liv faktiskt inte vill ha honom. Kärleken blir så ful på något sätt, den som ska vara så fin. Jaja, lite blaj från mig som är lite pms-dryg. Nåväl, filmen hette förresten (500) days of summer och jag tycker att den är sevärd.

[500] Days Of Summer - Music From The Motion Picture – [500] Days Of Summer - Music From The Motion Picture